Soleksem

Soleksem, eller polymorft ljusutslag som det också kallas, är en vanligt förekommande hudåkomma. Uppskattningsvis lider cirka 10-15 % av befolkningen av soleksem i olika grad. I princip vem som helst kan få soleksem, men vissa individer är mer benägna än andra att drabbas.

Bland de som löper störst risk att få soleksem är individer som är rödlätta och ljushyade, vilka oftast blir röda och brända snarare än bruna av att vistas i solen. Kvinnor drabbas också i större utsträckning än män.

I de flesta fall uppkommer soleksem före 30 års ålder, men alla åldersgrupper kan drabbas. Besvären debuterar oftast i efterförloppet när man har bränt sig ordentligt i solen, till exempel i samband med en utlandsresa som inneburit mycket och långvarigt solande.

Orsaker till soleksem

Som namnet antyder orsakas soleksem av solljus, eller mer korrekt den ultravioletta strålningen (UV-A och UV-B) som finns i solljus. Det finns indikationer på att rökning skulle kunna förvärra ett redan etablerat soleksem. Användning av vissa läkemedel kan vid solexponering orsaka besvär som liknar soleksem. Till exempel gäller detta vissa antibiotika.

Hur soleksemet yttrar sig

Soleksem visar sig i form av små knottror eller blåsor som kliar och ibland gör ont. I svårare fall kan knottrorna och blåsorna bli betydligt större och ge upphov till utbredda utslag. Huden kan också reagera med rodnad och torra partier (”fjällning”). Soleksemet uppstår på hud som utsätts för mycket sol såsom armar, ben, händernas ovansida och bröstet. Däremot brukar ansiktet sällan drabbas då ansiktet i princip dagligen utsätts för mindre mängder solljus och därmed ”härdas”.

Soleksemet brukar uppkomma några timmar efter solexponering, men kan ibland komma flera dagar efteråt. Oftast börjar besvären på senvåren eller försommaren och sitter sedan i några dagar upp till veckor i svårare fall. Det blir aldrig några bestående ärr när soleksemet läkt ut. Däremot får en person som en gång har fått soleksem oftast återkommande besvär varje vår och sommar vid vistelse i solen.

Hur soleksem kan förebyggas och behandlas

Oftast är besvären med soleksem som värst i början av en solperiod, såsom försommaren, för att sedan avta med tiden då huden successivt vänjer sig. Om man en gång har drabbats av soleksem är den mest effektiva åtgärden att använda solskyddsmedel redan från början av en period med mycket solexponering.

Ofta underskattas styrkan på solens strålar, framför allt under våren och försommaren. Detta i kombination med en vinterblek hud ökar risken för att ett soleksem ska blossa upp om man inte är försiktig.

Ett bra solskyddsmedel ska skydda mot både UV-A- och UV-B-strålning. I början bör man använda ett solskyddsmedel med hög skyddsfaktor, gärna skyddsfaktor 30.

Skyddsfaktorn kan sedan successivt minskas allteftersom huden vänjer sig, men man bör aldrig helt avstå från solskyddsmedel vid vistelse i solen. Viktigt att komma ihåg är också att användning av solskyddsmedel inte är någon garanti för att undkomma soleksem.

Det allra viktigaste är att stegvis utsätta huden för solen, till exempel genom att begränsa tiden i solen och speciellt då den är som starkast under dagen. Att använda täckande kläder är också ett effektivt sätt att skydda sig mot solen.

Individer som är svårt drabbade av soleksem kan behöva medicinsk behandling för att lindra sina besvär. Denna behandling består av en kombination av tabletter och en speciell ljusbehandling som kallas PUVA.

Om man väl har fått soleksem kan inflammationen och klådan minskas med hjälp av hydrokortisonkräm som finns att köpa receptfritt på apoteket. Dock är det viktigast att avstå från att vistas i solen för att inte förvärra soleksemet.

När det har blivit lite bättre kan man sedan försiktigt börja utsätta sig för solen igen, det vill säga kortare solsessioner i kombination med solskyddsmedel och gärna täckande kläder.